lördag 3 januari 2009

ESBL

ESBL, KPC, MRSA, MDR, AMPc och VRE. Är det förkortningar som känns igen med? Lär er dem, ni kommer att möta dem allt oftare som larm på tidningarnas löpsedlar.

Det är bara några av alla de förkortningar som kännetecknar antibiotikaresistenta bakterier och som blir allt vanligare. De flesta bakterierna som bär någon av dessa resistensgener finns på sjukhus och på vårdinrättningar, medan andra som MRSA och ESBL visar en ökad spridning ut i samhället.

Hos en i övrigt fullt frisk person är de inte något större problem. Man kan vara bärare av dem utan att veta om det.

Värre blir det när bakterierna bryter kroppens barriärer. MRSA, en vanlig hud-Stafylokock med MRSA gener, kan orsaka en infektion i hud eller mjukdelar. Infektionen kan vara svår att bli av med på grund av den är resistent mot vanliga antibiotika som används för att behandla hud och mjukdelsinfektioner. Den kan dessutom spridas till andra.

ESBL är särskilda gener som bärs av olika arter av tarmbakterier. När bakterierna bryter igenom tarmbarriären och orsakar en urinvägsinfektion eller en allmän blodförgiftning, kan de bli mycket svårbehandlade. Bakteriens ESBL gen kodar för ämnen som bryter ner avancerade antibiotika. Hos särskilt känsliga personer, som människor med nedsatt immunförsvar, kan sådana infektioner vara dödliga. Nyligen dog två för tidigt födda barn av ESBL i Stockholm.

Orsaken till att dessa resistensgener har spridits är att vi använt för mycket antibiotika på ett släpphänt och promiskuöst sätt. Det är alarmerande att vi globalt sett desarmerar antibiotika efter antibiotika, i en allt snabbare takt, men samtidigt har vi inte några nya antibiotika i bakfickan eller i företagens ”pipe line” att möta upp med.

Vad skall vi göra kan man fråga sig?

Redan nu måste vi minska användningen av antibiotika, så att de bara används på strikta och tydliga indikationer.

Vi måste accelerera forskningen för att hitta nya antibiotika. Skulle vi hitta en ny substans, som skulle kunna komma de breda folklagren tillgodo, måste vi svartsjukt hålla fast i dem så att substansen inte blir skjuten i sank efter bara några år.

Ytterligare ett förslag är att göra de mer avancerade antibiotika till specialistpreparat för enbart infektionsläkare eller andra läkare med en särskild mikrobiologisk utbildning.

Vi måste komma ihåg att antibiotika är det som har gjort den avancerade kirurgin, cancersjukvården och intensivvården så framgångsrik. En situation utan verksamma antibiotika är något ni inte kan, och absolut inte vill tänka er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar