tisdag 13 januari 2009

Sjönöd

Jag vet, jag vet. Det är klart att man skall ha med ombyte av kläder och en tandborste i handbagaget. Men hur lätt är det att trycka ner en tandborste när man skall ha med tubkikaren, handkikaren, några böcker, diverse intressanta artiklar, datorn och annat nödvändigt.

Själva huvudsyftet med transportbolag är att de skall transportera saker och ting från punkt A till punkt B. Vi litar på att det skall fungera, särskilt om paketet skickas en vecka innan och representanten garanterar ”att allt naturligtvis kommer fungera. Ni kan lita på Fed-Ex.” Vi har just nu ganska svårt att svälja detta då varken provtagningsutrustningen och håvar anlänt. Var i hela världen paketet finns har varken den chilenske eller den svenska representanten en aning om.

I gryningen åkte vi med en fiskebåt till kontinentalsockeln. En färd på någon timme med allt högre och högre vågor ju längre ut vi kom. Att fånga några fåglar för provtagning var det inte tal om. Till slut reste sig vattenmassorna som murar. De som hade anlag för sjösjuka fick visa det enligt skolboken. Först slutade de fotografera, sedan slutade de prata och till sist hängde de över relingen. Själv saknar jag kopplingar mellan innerörat och eventuella högre hjärncentra. Kort sagt, jag kan inte bli sjösjuk. Jag förstår att det är provocerande för mina mindre lyckligt lottade vänner, när jag mumsar på bananer och persikor, precis som vanligt.


Kungsalbatross, världens näst största albatross med närmare tre meter mellan vingspetsarna. Två mil ut från Valparaiso. Fotograf Jonas Bonnedahl

Plötsligt åkte ett rep in i propellern på båten. Motorn la av och tystanden lägrade sig över båten. Under den timme vi drev med babords sida mot vågorna var stämningen en aning tryckt. Den ruttna fisken, som vi använde som lockbete för havsfåglarna, uppgraderades raskt som färdkost på drift mot Peru.


På väg ut mot sjönöd. Foto Jonas Bonnedahl

För några dagar sedan hittade vi en överkörd platt Chilensk härmtrast. Eftersom vår chilenske kollega, Daniel Gonzalez är veterinär och parasitolog, samlades offret in och stoppades i en plastpåse. Den har färdats några dagar i bilen men av och till få besöka ett kylskåp. Undret har skett, den har fått ett postmortalt liv. Död eller inte så rör den på sig igen. Trasten går nu under namnet Lazarus.

Just nu sitter jag i Concón och spanar ut över en tiotusenhövdad flock med präriemåsar. Denna läckra mås häckar på Nordamerikas prärier och hela världspopulationen övervintrar i Chile. Ett av huvudsyftena med vår resa och ett av de mest livaktiga samarbetsprojekten med chilenska forskare är att ta avföringsprover från dessa långflyttande måsar. Vi tror att bakteriefloran de är bärare av avspeglar vilka miljöer de vistas i på häckplatsen, under flyttningen eller på övervintringsplatserna. Vissa bakterier som bär ESBL (ett enzym som bryter ner vissa avancerade och vanligen använda antibiotika) är ett mycket stort problem i Sydamerika. Det är troligt att vi kommer att hitta bakterier som bär antibiotikaresistensgener i måsarnas avföring. Kort sagt måsarna speglar graden av mänsklig aktivitet och är en viktig måttstock på antibiotikaresistens i miljön.

Så nu är det bara att stålsätta sig, på med stövlarna och klafsa ut i gyttjan.


Tiotusen präriemåsar i Concón.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar