måndag 12 januari 2009

Utan tandborste i Santiago

Jag skulle kunna döda för en tandborste. Ni känner nog alla igen symtomen på försvunnen tandborste och lång resa. Mossa på tänderna och andedräkten liknar den som utsöndras från något dött som legat för länge. Försök själva att leta tandborste en söndagskväll i Santiago så får ni se hur lätt det är.

Istället för direktflyg till Madrid och därifrån till Santiago, fick vi ta omvägen via Lissabon till Madrid. Hänger ni med? Lyckligt omedvetna om att vårt bagage befann sig strax bakom oss flög vi vidare över Atlanten, korsade Sydamerika och snabb nedstigning efter passage av Anderna. Ett dygn efter att taxin hämtade mig var jag i Santiago. Tomhänta tvingades vi lämna bagagebandet i Santiago. Ajöss tandborste, ajöss underkläder och allt annat som man tycker att man behöver.

Fleecetröjan har under det sista dygnet både varit representationskläder och fältutrustning. Lite avigt är det trots allt när solen står i norr mitt på dagen och temperaturen är över trettiostrecket.

Istället för att klaga har vi fyllt ut tiden med en tripp upp i Anderna. I och för sig inte till de högsta topparna, men vi hamnade på en platå strax över tvåtusen meter.
Från Santiago är det bara några mil. Men vilka mil. Vägen ringlade som en orm uppför sluttningen. Som en gigantisk vägg reser sig Anderna mot Stilla Havet och skiljer effektivt Argentina från Chile. Även om vi ännu bara nosat på bergen är de otroligt imponerande.

Vägräckena var mest till för syns skull och med tanke på den fart vi hade på väg ner genom hårnålskurvorna hade det varken gjort till eller ifrån om det var räcken eller betongmurar. Fatalism har blivit vår gruppreligion.

Vid varje stopp hämtades nya fågelarter in. Den ena bergsfinken var snyggare än den andra. Vi fick även se två giganter i varsin division. Ett av de första stoppen bjöd på en jättekolibri. Världens största kolibri, mäter från näbb till stjärt ungefär som en stare. Trots sin storlek är den en kolibri i varje tum. Den kan göra allt som andra kolibrier kan göra, stå stilla i luften, backa, navigera hit och dit hur som helst.

Jorge försvann plötsligt. Efter en stund kom han knallandes ner för bergssidan med en påse empenadas. Dessa små piroger hade inköpts vid en liten gård i närheten. Familjen hade frågat varför vi stod längs vägen och glodde in i en buske.
”Titta på fåglar? Varför det?”

Det kan man ju faktiskt fråga sig.

Det tog inte lång tid innan vi såg den första kondoren segla fram. I och för sig vinner vandringsalbatrossen tävlingen, med några centimetrar, om att vara världens största flygande fågel. Albatrossen är ett underverk av sköna linjer medan kondoren mest liknar en gigantisk trasmatta. Matta eller inte, imponerande är den. Man kan lätt förstå varför den haft så stor mytologisk betydelse för Sydamerikas indianer.

Förhoppningsvis befinner sig vårt bagage nu under inflygning mot Santiago. Om några timmar med ett par sammanbrott och kulturella frontalkrockar på grund av annorlunda kökultur vet vi.

1 kommentar:

  1. Man ska alltid packa tandborste och ett ombyte kläder i handbagaget vet du väl? Eller jag gissar att du vet det nu... ;)

    Njut lite av Chiles underbara viner, så glömmer ni snart tandborstar och andra världsliga ting!

    SvaraRadera