tisdag 21 april 2009

Cigaretter

Det stormar och regnar. Nepaelgolfen är stråkig av skum från de brytande vågorna. Av Barbarossaborgen ser man inte mycket, den försvinner i dimmbankarna och de låga molnen.. Det är sannolikt inte roligt för ringmärkarna att sitta däruppe. Fukten dryper och det är kallt. Det blir ingen fångst av fåglar och näten är nedtagna. För min skrivmoral är det nog precis vad jag behöver. Ni som följt mina inlägg vet att min dator under den senaste tiden levt sitt eget liv, eller kanske mest brist på liv. Idag fungerar den som det verkar perfekt, men det kanske bara är sista sucken.
Skrivandet får sig en knäck när solen strålar och fåglarna sjunger. Skall jag sitta kvar och hacka i mina texter eller skall jag gå upp och hänföras av fåglar och omslutas av känslan av att vara onåbar. Valet är som ni förstår ganska enkelt. Jag sitter kvar.

Jag vet inte om ni som loggas in på den här sidan från en annan hemsida, eller vad det nu heter, kan se bilderna från Barbarossaborgen och på rigogolon från igår. I annat fall får ni knappa in http://www.termiten.nu/ och titta på, i mitt tycke, en av världens vackraste fåglar. På svenska heter rigogolo sommargylling. Några enstaka par häckar i Skåne, på Öland och i några andra sydsvenska landskap. Här på Capri kräver den dock mindre insats för att få syn på än i Sverige.

Vill ni se den och har turen att bo i sydöstra Skåne får ni massa er upp ur sängen tidigt och åka till lämplig bok eller ekskog. I morgonbräckningen flöjtar den från en trädtopp och har man riktig tur får man se när den gula hannen jagar den gröna honan mellan trädtopparna. Vet ni inte vilken skog ni skall åka till så fråga någon lokal ornitolog så kan hon eller han säkert hjälpa er.

En av fästingarna som är fotograferad kräver en förklaring. Det är inte den feta, sådana har ni säkert alla sett. Antingen på jycken, katten eller i värsta fall på er själva. Nej, det är den smala spindeliknande varelsen som satt på en trädpiplärka. Även om jag forskat om fästingar och fästingburna infektioner i tjugo år har jag aldrig sett något liknande. Sannolikt är det en av de otaliga afrikanska fästingarter som finns. Vi får se när entomologen i projketet har sagt sitt. Rapport om arttillhörighet kommer småningom.

Hur är det med mathållningen kanske någon undrar. Jag lever som en hund, jag äter det jag hittar. Frukosten består av en tomat, lite mozarella och en skiva prosciutto. Lunchen lyfter gastronomiskt tack are Darios mat i Borgen. Där severas pasta, med olika tillbehör, lite bönor, kanske spenat med vitlök och en flaska av det billigaste vinet. Enligt Dario, som borde veta, är det billigaste det bästa till ett pris som är hälften så mycket men i volym dubbelt så mycket av de mer sofistekerade märkena. Middagen på kvällen är till förväxling lik frukosten. Den förbannade kostcirkeln som jag vuxit upp med är glömd och jag hoppas att jag aldrig behöver uppleva den igen.

Finns det något annat att berätta? Håll i er nu. Jag har börjat röka. Mönstret återupprepar sig. Det var samma historia i fjol när jag var på Capri. Redan efter en dag tiggde jag cigaretter av mina italienska vänner. Handrullade skall de vara och utan filter. Dagen efter hängde jag på låset till tobaksaffären. Ett paket "pueblo", rizla cigarettpapper och en ask tändstickor senare satte "rulla cigarettterapin" igång. För att beskriva framgången, eller någon kanske tycker motgången, så tar papperen slut snabbare än tobaken. Det är inte så lätt som det ser ut.

Bäst är när man både snusar och röker samtidigt. Det ger en sådan skjuts i skallen att jag tror att jag skall ramla utför stupet. Men det som kommer nu är viktigt. I samma ögonblick som jag sätter mig på färjan tillbaka till Nepael så avslutar jag rökningen tvärt. Då är det inte längre intressant och magin med röken som singlar och snirklar sig runt huvudet är som bortblåst. Men slutar snusa, det gör jag inte så länge jag lever och har hjärnan och förnuftet i behåll.

1 kommentar:

  1. Hehehe, röka och snusa pappa! Jag vet ju att det händer ibland, men jag tror i alla fall inte att det är något för mig. Gissar att du blir glad för det konstaterandet. Som vanligt skriver du så bra att jag själv blir inspirerad att sätta igång. Längtar tills du kommer hem. Puss puss puss

    SvaraRadera