torsdag 19 november 2009

One week in Ushuaia...







Som några av er hört eller läst i svenska tidningar så har det krånglat till sig ordentligt. Isbrytaren Kapitan Khlebnikov sitter fast i isen i Antarktis. Ombord finns 100 personer som visserligen har fått uppleva en kejsarpingvinkoloni, men som nu ransonerar vattnet ombord. Både Jonas och jag hade gärna bytt plats med dem. En vecka i Ushuaia kan vara som ett år på en annan plats, för att travestera på 10CC´s låten ”one night in Paris is like a year in another place”. Fast här är det tvärtom. Låter det som om humöret har sjunkit som en gråsten, eller… Lika lyckliga vi var innan resan, lika gråtfärdigt olyckliga är vi nu. Den har resan är så oerhört värdefull för oss personligen, men främst vetenskapligt. Vi hoppas in i det sista.

Under tiden vi hoppats, väntat och förtvivlat finns det ändå ljuspunkter i tillvaron. Det är fantastiskt vackert här nere på Eldslandet. De snöklädda Anderna stupar ner i havet. Det är vilt och känns trots allt som en av de sista utposterna i den civiliserade världen. Vi har hunnit göra en del exkursioner och har lyckats se en del trevliga fåglar. Några av dem kan ni se här.

Trots frustrationen försöker vi göra det bästa av situationen och har tagit mycket prover från trutar och måsar. Detta blir ett värdefullt referensmaterial att jämföra med den höga antibiotikaresistensivån som vi fann hos måsar i Chile i januari.
Vår samarbetspartner för reselogistiken, Quark Expedition, är mycket professionella. Vi får uppdateringar två gånger om dagen. En positiv på morgonen och en mer desillusionerat negativ på kvällen. Reserutten läggs kontinuerligt om utifrån de begränsade antal dagar vi har kvar och den de ständigt ändrade förutsättningarna.

Eldslandet är en av de få platser där man kan få uppleva fyra årstider på samma dag. Regn, snö, dimma och gassande sol varvas med några minuters mellanrum. Däremot har det varit mer vindstilla här än det blåst i svenska media om en bild av oss när vi tog avföringsprov från en pingvin. Bilden var från 2002 och vi hade inte plasthandskar på oss. Försök ta prover med platshandskar på en vilt sprattlande pingvin. Inte en chans. Handskarna trasas sönder på några sekunder. Däremot fungerade handspriten vi hade med oss alldeles utmärkt. Den här gången hade vi tänkt ta prover utan att fånga fåglarna. Det gagnar både oss och djuren. Vi har trots allt lärt oss en del sedan 2002.

Nyss var det vinter, nu är det vår och nu drar vi iväg på en insamlingstripp.

5 kommentarer:

  1. One night in Paris
    Is like a year in any other place
    One night in Paris
    Will wipe the smile off your pretty face.....

    Efter detta illdåd är jag väldigt anonym....;)

    SvaraRadera
  2. nevertheless avundssjuk... ;)

    SvaraRadera
  3. Hej Björn! Åsa Wistedt på Sveriges Radio Uppland här, vi har talats vid tidigare ang. svininfluensan. Jag undrar om det finns nån chans att få intervjua dig om pågående expedition på måndagmorgon kl 08.40, svensk tid. Hör av dig till mig på asa.wistedt@sr.se om det funkar och vilket nr vi ska ringa i så fall. Ha det gott! MVH Åsa Wistedt

    SvaraRadera
  4. Den gröna "papegojan" (ursäkta mina bristande kunskaper) är helt fantastiskt vacker! Försök hålla modet uppe, du har väl tillräckliga mängder snus med dig denna gång? Kul att samla bajs med två bomullspinnar ser riktigt proffsigt ut.

    SvaraRadera
  5. Hej Björn, spännande att läsa om dina framfarter. Vi fick ju höra om andra äventyr när du jobbade lite på Blå Kusten. Klart att vi ska ha vaccinfabrik i Kalmar! Är mitt uppe i planering och vaccinering. Doserna kommer inte i tillräcklig mängd bara.
    Skriver en projektplan om pandemivaccinering. Kan jag hitta någon vetenskaplig artikel som du skrivit som jag kan hänvisa till?? Ha det bra.Monica Du kan skicka svar till: monicaq@ltkalmar.se

    SvaraRadera