fredag 11 december 2009

Buklandning i Uppsala

Tre och ett halvt dygn efter att vi steg av båten i Stanley på Falklandsöarna anlände vi till Arlanda. Ett tag var vi lockade att satsa allt på ett kort och själva släpa hem alla proverna. Som tur var tog visheten temporärt över dårskapen så vi lämnade det mesta i Santiago i jordbruksdepartementets -80 frys. Det visade sig att vi fick två extra övernattningar på väg hem, en i Santiago och en i Madrid. Det hade varit ajöss med kolsyreis och godbajs prover om vi hållit fast vid vårt listiga infall.

Lätt letargiska och med antarktistempo i långsam fyrtakt i hjärnan "boom, chacka, boom, boom" kraschlandade vi i verkligheten. E-posten var full av lustiga brev som borde ha besvarats för tre veckor sedan. Det märkliga är att några skickar påminnelser trots att det i autosvaret uttryckligen står att jag är i Antarktis och att några svar inte kan förväntas. Vad gör man om det finns 480 obesvarade mail i lådan. Dödar allt naturligtvis. Jag älskar delete knappen.

Första dygnet hemma gick åt till att leta upp ett par hundra av de igår deleterade mailen. Stressnivån började stiga, lätt svettig, skakande och med intensiv huvudvärk såg jag dem susa tillbaka från papperskorgen. Samtidigt ringde mobiltelefonen i ett, i ett. Ja, det var roligt i Antarktis. Nej, resan blev inte som vi tänkt oss, Ja vi fick ihop massor med prover, Vi fick se kejasrpingviner och nej det var inte särskilt kallt. Maten var god. Isbjörnar finns inte i Antarktis. Ja det var där nere vi var.

Nu är sakernas tillstånd åter som de skall. Pulsen har ökat med 15 slag per minut. Lunchen är bortrationaliserad, olja är gjutet över en del vågor och jag ser fram emot de vänstersidiga bröstsmärtorna som ettrigt förföljde mig innan resan.

Tre veckor i Antarktis stuvar om hjärnan ordentligt. I den intensiva närvaro som man måste vara i Antarktis ges inte utrymme för en massa onödiga funderingar. Åtminstone om man har en så enkel hjärna som jag. Det slutar i en själslig retreat där inte en tanke höjer sig över isen vi hasande följer spåren av en passerande pingvin och glädjen när ytterligare ett prov säkrats. Att en röd nedsmält pingvinbajs kan göra två högutbildade forskare så glada. Vi är mycket lättroade.

2 kommentarer:

  1. Nöjsam läsning, tycker en glad skit!

    SvaraRadera
  2. Ja tänk va lite skit kan betyda mycket för en del ;-) Skönt att resan gick bra och att ni kommit till svedala igen.//BB

    SvaraRadera