fredag 4 december 2009

Falklandsöarna

Inte vet vi vad som är bäst. Se så många platser som möjligt eller se så mycket som möjligt av en plats. Vi röstar definitivt för det sista. De senaste två dagarna har vi åkt runt de västra delarna av Falklandsöarna och besökt platser som Saunders Island, West Point, New Island och Staple Jason. Skillnaderna på topografi och storlek på kolonier av pingviner eller albatrosser är inte särskilt stora, med ett undantag - Staple Jason.

Staple Jason är en ö som få expeditioner lyckats besöka. Vi lyckades. För många i besättningen var det första gången, trots att de rest i dessa farvatten i många år. Vilken belöning. Längs norra sidan av ön häckar 157 000 par av Svartbrynad Albatrosser, vilket gör det till världens största koloni. Känslan att stå bland albatrosser som svärmar kring huvudet är magnifik. Ofta strök de förbi med några decimeters marginal. Längs bergsidorna svärmade de som myggor. För de flesta ornitologer ombord var deten av de förnämsta fågelupplevelserna någonsin. Som vi säger och med en klyschvarning, ”this is place where wildlife is in charge”.

Fortfarande råder en viss besvikelse för att vi inte fick komma till Snow Hill och se kejsarpingvinkolonin. För några kvällar sedan när vi hade ABBAkväll med kareoke sken besvikelsen igenom när en skotte skaldade följande i Robert Burns anda med melodi efter ABBA´s ”I have a dream”.
“I had a dream going to Snow Hill, I had a dream going to Snow Hill, See the little penguins sitting on their bums, See the little penguins waiting for their mums osv, osv”.

För övrigt går det ingen nöd på oss. Frukost som på ett bättre hotell, lunc hoch middag med förrätt, tre huvudalternativ och som avslutning dessert.Vågskålen av intag och utgifter är ojämn, så både Jonas och jag lär behöva anlita träningsexperter som en p.t. när kommer hem.

Provtagningen då, hur går det med den? Utan att belasta er med siffror eller arter fortsätter vi att leta och hitta skatter i sanden, på stenar eller i enstaka snödrivor. Idag blev det i runda slängar 70 nya fräscha.

Vi kommer att avsluta med Kadaverön innan vi styr vidare mot Stanley för att mönstra av. Vi får väl se om vi har alla tillstånd för att föra in och ut prover ur de olika länderna vi passerar på väg hem. Tidigare har det alltid varit något vi glömt. Att ständigt behöva förklara att vårt bagage i huvudsak består av fågelskit i olika former brukar vålla en viss förvirring bland tulltjänstemännen. Det här blir den sista rapporten innan vi kommer hem. Då kommer vi lägga upp bilder från de platser vi besökt under expeditionen. Några kallar hela resan den stora katastrofen för att vi inte kom till Snow Hill och till Sydgeorgien. Jag har svårt att känna denna besvikelse. I morse var jag öga mot öga med en albatross. Vad mer kan vi begära?

3 kommentarer:

  1. Kan tänka mig att tullen undrar vad ni är för dårar som samlar skit...Ser fram emot bilderna från resan.....BB

    SvaraRadera
  2. Kan du se på bajset vilken fågelart det kommer ifrån? Imponerande. Lycka till med tullen, jag skulle vilja se minena när ni förklarar innehållet.

    SvaraRadera
  3. Ryktet nådde mig att du satt fastfrusen i packisen vid Antarktis som den gode Shackleton... och att du bloggar om er nöd... Sedan jag hittat bloggen drömmer jag om svartspräckliga märkvärdiga kungsalbatrosser på nätterna. Jag blev ju aldrig någon ornitolog. Nästa gång ni ska till Sydgeorgien hänger jag med och fiskar upp naturprodukter och bakterier ur södra oceanen som vi kan göra antibiotika av! Men vänta inte 14 år igen.
    Hälsa Falklandsöarna från mig
    Åsa Gylfe

    SvaraRadera