pandemitävling

I takt med att mexikoinfluensan sprider sig över jorden så dyker det upp forskare som jämför dödstal mellan olika sjukdomar. Det förefaller vara någon slags tävlan av vilka sjukdomar som är värst. Det är sant att antalet dödsfall i exempelvis tuberkulos är många magnituder högre än antalet döda i mexicoinflunsan under samma tid. Det är vanligt att man lyfter fram tiotusentals döda i tuberkulos, tusen och åter tusen döda i AIDS, tusentals avlidna i maligniteter och hjärtinfarkter. Varför inte plocka med antalet trafikdödade i samma race. Eller malaria. Vad som hamnar högst upp på prispallen är oväsentligt. Det finns alltid sjukdomar och händelser som är värre än mexikoinfluensan, om antalet döda används som måttstock. Men varför hålla på med detta? Det är kontraproduktivt och då har man missat poängen med vad en influensapandemi kan ställa till med.

Ett influensavirus orsakad av ett virus som aldrig tidigare cirkulerat hos vare sig människa eller tamdjur och som lyckas ta de sista stegen över till människa har potential att orsaka en pandemi med mycket långtgående effekter. Den kommer snabbt, orsakar en pandemi, slår till hårt och försvinner sedan i avtagande epidemivågor. På "plussidan" är att många insjuknar, ett okänt antal dör, men de flesta sedan blir friska. På "minussidan" är pandemins snabba förlopp. Som en tsunami kommer den svepa över världen och under en begränsad tid orsaka en enorm press på det samhälle vi känner igen idag. I västvärlden kan vi kanske klara oss lindrigt undan, medan i låginkomstländerna blir effekterna sannolikt våldsamma, med mycket höga dödstal. Låt mig påminna om att under spanska sjukan dog 12-20 miljoner människor i Indien. Osäkerheten i siffrorna bottnar i att övervakningen var rudimentär.

Mexikoinfluensan, svininfluensan, influensa A H1N1, den nya influensan eller vad den nu skall kallas har cirkulerat hos grisar och sannolikt hos människor ett bra tag innan den tog steget ut i vida världen. Det är möjligt att vår flockimmunitet emot Mexikoinfluensan trots allt är relativt hög eftersom vi stött på dess nära släkting sedan några årtionden. Vilken släkting då kanske den nyfikne undrar? De som läst på om säsongsinfluensa och vaccin vet att influensa A H1N1 ingår som en av tre komponenter i det vaccin vi använder varje år. För att fortsätta familjeliknelserna är Mexikoinfluensan (H1N1) närmast en halvbror eller halvsyster till det H1N1 som redan cirkulerat i befolkningen sedan lång tid. Men vad händer om en annan kusin tar steget över till människa. Lek med tanken att ett H6N4 virus plötsligt gör resan från vilda änder, till tamdjur och slutligen till människa. I ett sådant läge finns ingen flockimmunitet överhuvudtaget hos befolkningen.

En annan fråga som varit på tapeten under den senaste tiden är vad som har orsakat dödsfallen. Frågan om den primära virusinfektionen eller den efterföljande bakteriella lunginflammationen dödar patienten blir närmast akademisk. Ofta används argumentet att vi idag har antibiotika som botar efterföljande lunginflammationer. Låt mig då påminna om att de bakterier som orsakar sekundära lunginflammationer i många låginkomstländer är multiresistenta mot antibiotika och därmed mycket svårbehandlade. Oavsett rik eller fattig, insjuknar man i en svår lunginflammation och råkar vara boende i "fel land" är det inte alls säkert att infektionen är behandlingsbar. En influensapandemi kommer att orsaka att ett mycket stort antal människor måste söka vård. En vård som många låginkomstländer inte kan erbjuda.

Vi har just nu flera pågående pandemier. HIV/AIDS, tuberkulos, antibiotikaresistens och nu den som ligger närmast i tiden mexikoinfluensan. Återigen, en svår influensapandemi kommer att orsaka en mycket stor press på världen oavsett om vi lever i hög eller låginkomstländer. En sak är dock säker, de fattigaste kommer att drabbas hårdast.

Influensafinal?

Jag är en lynnig skribent. Egentligen borde jag ha låtit er följa med på den mediatripp som jag åkte i förra veckan. Efter att vår DN-debatt artikel, om Mexikoinfluensan publicerades den 28 april, var uppmärksamheten mycket hög. Chattsidor hit och dit, intervjuer i TV, radio och allehanda tidningar. Plötsligt var vaccinfrågan aktuell igen. Konspirationsteorierna flödade. Varifrån kom viruset? Var grisarna verkligen skyldiga eller var det rent av en laboratoriestam som sluppit lös? "Blir det en pandemi? Det vet jag inte. Är detta nästa pandemi? Det vet varken jag eller någon annan. Vad händer om influensan kommer tillbaka i höst mycket aggressivare? Vet inte? "

I skrivande stund har det konstaterats över 3000 säkra fall från 25 länder av Mexikoinfluensa. Fyrtiosex har dött. De som dött har haft symptom som feber, hosta, förvirring och kortandning. Kort sagt som en allvarlig lunginflammation och med en symtombild som är mycket diffus.

Ett av problemen med Mexikoinfluensan är att mediabevakningen och uppmärksamheten från början var mycket hög. I takt med spridningen sjönk intresset som en gråsten. Det har bara gått några veckor sedan de första fallen uppmärksammades och nu har vi hamnat i vad som närmast kan beskrivas som ett upmärksamhetsvaccum. Mexikoinfluensan är inte något unikt. Intresset för andra infektionssjukdomar som TBC, HIV och antibiotikaresistens är lika låg. Kanske blir vi utmattade av den massiva exponeringen och värjer oss med "det var ju inte så farligt". Det är det som är det farliga. Infektionssjukdomar skall uppmärksammas eftersom de är så dynamiska och oförutsägbara och egentligen förutom stora naturkatastrofer kan skada ett samhälle.

Liksom media så släcker jag för tillfället brandfacklan om influensan. Det är ingen idé med en regelbunden rapportering om hur antalet fall ökar från dag till dag och spekulationer om vad det kan betyda om en, två eller sex månader. Den som lever få se.

I går disputerade Diana Axelsson Olsson, en av mina doktorander. Det var en mycket bra disputation. Hon har forskat om hur Campylobakter (magsjukebakterier man kan få om man exempelvis äter dåligt tillagad kyckling) utnyttjar olika amöbor för skydd och förökning. Eftersom bakterien är mycket känslig för olika omgivningsfaktorer som temperatur, pH och salthalt smiter de in i amöborna för att komma i en miljö som är trevligare. Dessutom kan amöborna fungera som "trojanska hästar". Infekterade amöbor som finns i vatten kan exemplevis följa med en kallsup och orsaka magsjuka. Av de som insjuknar i campylobakterinfektion är det många som inte ätit kyckling. Det är möjligt och rimligt att anta att vatten kan spela en stor roll för smitta till människa.

Det blev en tidig morgon nere på Ottenby. Proppen gick ur. Minst 30 000 vitkindade gäss sträckte förbi. De flesta kom i en smal korridor och passerade Ölands södra udde mot öster. Sannolikt startade de när morgonrodnaden skymtade i Nordtyskland eller i Holland. Nästa stopp blir sannolikt någonstans vid Vita Havet. Bråttom, bråttom. Det var magnifikt med flockarna som likt långa gardiner svepte fram. När en flock slutade tog nästa vid.
Det är mycket roligare med fåglar.