onsdag 6 januari 2010

Vår tids tigrar

När jag ligger på min divan och äter blandade praliner begrundar jag efterdyningarna av min nära döden, eller rent av min nära livet upplevelse. Intresset från engagerade läsare har varit stort. Det kanske inte blev så många kommentarer. För vem vill skylta i text med teorier som gränsar till psykiatrins träskmarker och djupa sumphål.

Däremot har jag fått ta emot diagnosförslag per telefon och i personliga samtal. Några anser att det var tillfälliga magbesvär andra tror att jag hade en lätt släng av psykos. Ja, ja, oavsett vilket så var det en trevlig känsla som jag gärna unnar många av mina medmänniskor.

Nu var det inte det här som skall avhandlas i dagens epos. Texten för dagen är vår tids tigrar. Även om de riktiga tigrarna snart är slut, finito, utrotade och malda till potensgivande medel och exporterade till den stora draken i öster där modern teknik samsas med djup vidskepelse, så får de tjäna som metafor för min korta spaning.

Fundera en stund över hur många sätt du kan kontaktas. Antingen träffar vi någon på stan och påbörjar ett samtal. Det är fortfarande ganska vanligt även om det ständigt bryts av telfonsamtal och inkommande sms; "som jag bara måste svara på".
Ett annat sätt är den vanliga telefonen. De som har pipfunktion i telefonen som talar om att någon annan vill prata, kan under ett och samma samtal växla mellan tre, fyra personer samtidigt. Om det finns en övre gräns vet jag inte och jag har inte några planer på att ta reda på det heller.

Mobiltelefonen har kommit för att stanna. De små minidatorer vi traskar omkring med i fickorna kan göra allt och mycket, mycket mer än vad min första dator klarade. Den kostade 25 tusen spänn och är sannolikt omcirkulerad ett antal gånger i telefoner, datorer och G-d vet vad. Jag är inte teknikfientlig men jag som bara vill ha en telefon som jag kan svara i och ringa ut ifrån. Finns de att få tag på? Möjligtvis för 199 spänn på Nettos utförsälningslager. I telebutikerna tittar de bara konstigt när detta speciella och enkla önskemål framförs. I en butik erbjöds jag en pensionärs eller om det var en barntelefon med extra stora knappar. Enligt uppgift kunde jag inte misslyckas. Jag köpte den inte, den hade sms funktion.

E-mail har underlättat våra liv-eller har det det? Ständigt gnäller kollegor och vänner att de har så många mail som måste svaras på så de inte hinner göra något vettigt varken hemma eller på jobbet. Det är inte så belastande att svara på Nigeriabreven som skall göra oss till miljonärer eller kedjebrev som utlovar evig lycka, de professionella med en bilag "för kännedom" räcker gott och väl. De som skickar denna kännedom borde steglas på stadens torg. Kan de inte av artighet mot sina underlydande här i kung Cheops pyramid läsa sina alster, koka ner det hela till en buljong som var och en kan få i sig och förstå. Det dunkelt skrivna är det dunkelt tänkta resonerar jag innan jag raskt trycker på deleteknappen.

Hur lång tid tar det för dig att formulera en fråga och skicka den till mig? En halv minut om du har bråttom, en timme om den är genomtänkt. Då inställer sig följande fråga till dig; hur lång tid tar det för mig att svara på den. Tre timmar, en dag, en månad eller rent av aldrig. Likt högarna av papper, brochyrer och böcker växer på mitt skrivbord växer mina högar med virtuella papper i min e-mail. Normalt har jag tremånadersregeln för papper. Det som inte är läst eller saknat på tre månaders går obönhörligt ner i pappersinsamlingen. Inte böckerna dock. Det som inte är läst i min mail de senaste tre månaderna kommer gå samma väg, men då raka vägen ut i den virtuella skärselden av ettor och nollor.

Om det verkligen finns en önskan att nå mig, skriv ett brev. Brev är trevligt. Orden flödar inte lika lätt som här framför datorn, budskapet blir genomtänkt och pockar på en kommentar. Det finns fortfarande platser på stan där det går att köpa frimärken och brevlådorna är alltjämnt gula. Vill du inte leta frimärken går det bra att ringa. Jag svarar när jag kan.

Eftersom vår hjärna inte hunnit utvecklas så mycket som vi tror under de senaste tiotusen åren har tekniken varvat oss för länge sedan. Det vi tror är en liten söt kattunge är i verkligheten en sabeltandad tiger redo att sluka vår tid, vårt medvetande och göra oss till decerebrerade (hjärnan avkopplad från kroppen) idioter. Tiden är en maktfaktor som vi måste återvinna.

3 kommentarer:

  1. Kan iofs hålla med dig...men samtidigt älskar jag teknik och tycker att det är toppen med sms mms mail etc. Mer teknik till folket är mitt motto :-)

    SvaraRadera
  2. Jag och sambon var inne på att du fått ett epilepsianfall? Men jag tror knappast att de ödslar tid på en PET eller CT till dig.
    Gör som studenterna, bli full och glöm bort.

    /Oskar

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Nu har jag trampat runt i din blogg och är "frälst" =) Galet bra, med alla bilder, intressant och undehållande text!

    Ang. ditt "svooschande" och värmesrpidning så hakar på Oskars teori. Låter som ett krampanfall... Knoppen kanske längatar efter antarktisluft!

    //Alexandra

    SvaraRadera