söndag 4 april 2010

Att vara eller inte vara

Får vi verkligen skämta om allt? Judar driver gärna med sig själva. Det finns en uppsjö böcker som jäser av självironi och humor. Muslimer både skämtar om och hatar de som råkar tro på profetens ena eller andra systerson. Katoliker raljerar och kastar sten på protestanter och vice versa. Att skämta om religioner verkar vara okey så länge vi riktar pilarna mot våra egna styrkor. Men Gud förbjude hundar i rondeller som föreställer profeter eller prelater. Det är tydligen livsfarligt. Jag undrar hur mycket skit den stackare skulle få som gör Livets ords självutnämnde profet Ulf Ekman till en trind rondellgris. Gå nu inte ut och gör sådana dumheter, då kan det komma otäcka och illaluktande saker ner i era brevlådor.

Får vi skämta om koncentrationsläger, självmordsbombare eller katolska präster som blir röda om kinderna och flämtar när de ser korgossar? Jag tror att det mesta går an bara vi inte överstiger den osynliga gräns som gör skämten alltför intima och nära. Skillnaden mellan det som är humor och det som är plumpt och taktlöst kan vara hårfin. Jag vet inte om jag redan nu har tappat balansen och fallit över på fel sida, men det är fullt möjligt att jag överskrider både takt och ton och hastigt befinner mig i de omdömeslösa träskmarkerna.

Får vi raljera om mord och självmord? Om jag berättar om mina egna eskapader borde det gå bra. För ordningens och dispositionens skull börjar vi med mord. Ett gammalt talesätt bland medicinare menar att man inte är en färdig läkare förrän man har fyllt en kyrkogård. Trots det har jag mig veterligen aldrig tagit livet av någon. Fast å andra sidan har vi alla inom läkarskrået i all välmening både hjälp och stjälpt våra patienter genom överdriven polyfarmaci, märkliga undersökningar och onödiga operationer. En kollega till mig, tillika klinisk farmakolog, menar att redan vid fem preparat har vi fullständigt tappat kontrollen över biverkningar, kroppsvätskor och samspel. Sug på den karamellen och ta fram rödpennan nästa gång ni tittar på era patienters läkemedelslistor. Devisen ”less is more” är något vi skall sikta på.

Livet är en sexuellt överförbar sjukdom med hundra procents dödlighet. Frans Kafka, som var en riktig muntergök, tyckte att meningen med livet var att det faktiskt tog slut. Den belgiske författaren Maeterlinck tänkte sig att de levande var döda på semester. För en tid sedan läste jag följande sentens i en dödsannons ”livet är en glimt mellan två oändligheter”. Så oändligt vackert och trösterikt. Vi cirkulerar tillbaka varifrån vi kom och där det inte finns några minnen.

Vi som ännu inte passerat den ultimata gränsen, men som anat Styx i dimman, får vi skämta om våra egna försök att muta Karon eller våra hopplösa försök att själva simma över floden? För min egen del är svaret definitivt ja. Det är klart, om jag verkligen tar livet av mig så är det inte bara tragiskt för de efterlevande. Det blir definitivt dubbelfel om jag inte ens får skämta om utfallet eller tillvägagångssättet i tillvaron efter detta. Om det nu finns någon tillvaro efter detta. Det får vi alla veta småningom, men vi behöver ju inte gå händelserna i förväg.
Jag älskar livet. Jag tror benhårt på att det är här och nu. Jag förväntar mig vare sig himmel eller helvete efter mitt sista andetag. En evighet i himlen med trinda keruber som spelar harpa och att vi skola strosa på ängder där lejon och får ligger tillsammans måste vara ett veritabelt helvete i sig.

4 kommentarer:

  1. Jag Har alltid haft den tron att dom som tror är dom som är roten till allt ont...
    se bara på alla krig o elände i världen...
    Så det är bara att va tyst och sakta tittapå
    när dom dödar varandra...
    :::::IDIOTI::::::::
    BB

    SvaraRadera
  2. Shit, det här var fan det bästa du skrivit!!

    SvaraRadera
  3. om det finns någon som har skapat allt detta underbara på jorden så tror jag inte att "himmelen" består av trinda keruber...men av en spännande tillvaro som vi inte ens kan föreställa oss!!!

    SvaraRadera
  4. och DET har jag tänkt på att säga till dig sen första gången jag hörde om dina "förväntningar" till evigheten! har bara inte funnit det rätta tillfället förrän nu!

    SvaraRadera