tisdag 27 juli 2010

Sommarstiltje

Precis när de sist anlända flyttfåglarna passerat landets gränser är det dags för de första skogsnäpporna och storspovarna att dra söderut. Å ena sidan kan det kännas vemodigt att vissa fåglar vänder näbben söderut innan midsommarsolståndet obönhörligt visar att hösten är på väg. Men trots att få tänker på det så har detta redan pågått över en månad av sommarhetta, skyfall och hårda vindar.

Den andra sidan, med en något mer positiv framtoning är att fågelivet är så dynamiskt. Det rör sig alltid åt något håll. Jag kan inte tänka mig en enda månad då det står helt stilla. Det skulle kanske vara februari, men då är trafiken intensiv till alla tusentals fågelmatningar som förser de små liven med så mycket energi att de överlever ytterligare en natt ner mot trettio minusgrader.

I skrivande stund sitter jag på Holmön, någonstans mellan Umeå i Västerbotten och dess systerstad Vasa i Österbotten. De senaste dygnen har bjudit på stor dramatik. Öster om oss ligger ett magnifikt högtryck med "ryssvärme" med temperaturer upp mot och i vissa fall över trettio grader. Väster om oss och retfullt "touchande" Holmön släpar sig lågtrycken från Atlanten fram. Ömsom sol, ömsom vatten kan man säga. Och lite vin däremellan.

Trots dessa vädereruptioner har de stora "hoppen" skett de senaste dagarna. Överallt kryllar det av tropikflyttarnas ätteläggar. Törnskate-, busksvätte- och törnsångarungar klänger omkring i snåren och lär sig jaga insekter. Ladusvalungarna gjorde sina första flygturer i går.

Det är inte bara negativt med nordostlig vind och mulet under de sista dagarna i juli. Då har fågelskådarna i Västerbotten en chans att få en smakbit av vad de sydligare kustlandskapen bjuder på i överflöd. Under några intensiva sekunder ser den västerbottniske fågelskådaren en flock kopparröda myrspovar eller delikata svartvita kustpipare passera i vackra formationer mot de grå framrusande molnen. Våra gelikar i söder går ut på en lagom sumpig strand och ser dessa delikatesser utan att frysa, utan att ställa väckarklockan på fyra och utan att ha mössa på huvudet. De är bortskämda.

Själv sitter jag och gör klart min bok om pandemier. Deadline har passerats och boken kommer nog som planerat ut i oktober. Utan att jag fattat det har orden fastnat där de skulle. I och för sig har jag behövt hjälp av min lektör John. Mellan strykningar av text och omformuleringar har även jag, vid rätt tillfälle, tittat ut över havet och lyckats hitta en av de myrspovsflockar som passerat. Det är väl det som kallas tur, eller?

2 kommentarer:

  1. Åååh Holmön...det var många år sedan jag var där...Är själv på den österbotniska, varma sidan av kvarken...

    SvaraRadera
  2. Ha det gott där uppe och ta det lugnt med boken :-))
    Hälsa alla....
    //BB

    SvaraRadera