tisdag 23 november 2010

Döda doppingar talar inte

Föreläsningar och konferereande har varvats med intensiv fågelskådning. De få tillfällen att lyfta kikaren har utnyttjas till max. Jag börjar onekligen bli trött på min egen röst och dragningar om influensavirus och antibiotikaresistens. Tack och lov är Chile ett fantastiskt land som på samma dag kan erbjuda kondorer på 4000 meters höjd och havsfåglar över ett stormigt Stilla hav.
I morse var vi vid kusten utanför San Antonio. I dynerna låg en död jättedopping. Normala människor hade tittat på den och gått vidare. Vilken tur att vi har veterinären Daniel Gonzales med oss. Han försitter inget tillfälle att genomföra en regelrätt obduktion av liket. En halv meter tarm drogs ut tillsammans med tillhörande bandmask. Daniel var lycklig. Vi andra en aning tveksamma. När han dekapiterade doppingen för att spara huvudet fick det vara nog.
Just nu sitter vi och väntar på flyget som skall ta oss till Antofagasta nära Atacamöknen. Ett föreläsningspass kvar sedan väntar tre dagar i världens torraste öken, intensiv hetta men med en hel del nya fågelarter inom räckhåll.

2 kommentarer:

  1. Lyckan att dra ut tarmar ur fåglar är få förunnat.
    Glädjer mig med honom.

    /Oskar

    SvaraRadera
  2. Kan tänka mig att det blev stora ögon på förbipasserande ;-) ///// Ta med mycke vatten för du lär bli törstig i öknen :-)))

    // BB

    SvaraRadera