onsdag 21 november 2012

Is


Nu är vi mitt i Drakes Passage på väg tillbaka till Sydamerika. Dags för reflektion och bokslut över en lyckad expedition. Vi har fått ihop betydligt fler prover från våra målarter, trutar, labbar och slidnäbbar, än vi kunde hoppas på. Detta projekt är en riktig högoddsare och får vi bara odlingslogistiken att fungera hemma så kan mycket intressanta data komma ut. Även om huvuduppgiften har varit att lyfta de medicinska dimensionerna, med antibiotikaresistens i fokus, kan våra resultat även ha betydelse för bevarande av känsliga djurpopulationer. Nedskräpning är inte bara oljefat, plast och gamla rostiga skepp, utan kan även vara mikrobiell. Exempelvis kan salmonella hos pingviner vara förödande.

En tydlig lärdom av Antarktisresor är att det sällan blir som man tänkt sig. Detta kan leda till viss frustration. Eller leder det till osedvanlig flexibilitet? Shackleton listade optimism, tålamod, idealism, uthållighet samt mod som de fem viktigaste egenskaperna hos en framgångsrik expedition. Vi har verkligen varit optimistiska, för att inte säga överoptimistiska, när vi planerad för var och vad som skulle tas prover ifrån. Tålamod. Tänk er själva att stå och vänta på att en trut skall skita. Vi har ”stalkat” individer, ibland upp till en halvtimme, innan de släppt ifrån sig det de skall. Ibland har det lönat sig, ibland inte. Stå och glo på en trut i en halvtimme, medans de mest makalösa scenerier spelas upp i bakgrunden. Sedan flyger den utom räckhåll, sätter sig på ett isflak och det första den gör är att skita. Då blir man trött. Eftersom vi är så blygsamma lämnar vi idealismen därhän. Uthålligheten som är syster till tålamodet har vi slipat till perfektion. I vår jakt på prover har modet sats på prov. Själv har jag hängt över en klippa, Jonas har tagit mig i kragen och vi har med någon centimeter när säkrat ytterligare ett prov. Jonas har balanserat på kanten på en zodiak och sträckt sig över toppen på ett isberg. Det kanske inte låter som märkvärdigt men betänk att vattentemperaturen är två minusgrader. Vi kanske inte skall nämna den våg som förste sköljde upp oss mot en stor elefantsäl för att sedan dra oss till havs. För att inte tala alla stormars heliga Guds moder vi fick uppleva i Stromness. För att förtydliga så slog fartygets vindmätare i botten på 53 m/s. Den verkliga vindstyrkan kan vi bara fantisera om.

Antarktis har självfallet präglats av is. Is i form av glaciärer, isberg, havsisflak, packis, småis, storis och isshelf. Flera gånger har planerna varit att landstiga längs den Antarktiska halvön. Ibland har det gått i stöpet på grund av för årstiden stora mängder is längs kusten. Fartyget klarar att gå genom is i rimliga mängder och även zodiakerna kan kryssa rätt bra mellan isberg och isflak. Eftersom isen är tät mot stränderna men glesare längre ut har vi då fått nöja oss med att kryssa runt i mer öppet vatten. Det är svårt att inte falla i hänryckning över de fantastiska färger isen uppvisar – alla tänkbara skiftningar från vitt och turkos till djupaste klarblåa nyanser blandat med gnistrande kristaller. Och vilka former sedan – glaciärkanter med grottor och pelare, isberg som slipats mjuka av havet och kanske fått en mössa i snö i kontrast mot den extremt hårt sammanpackade, nästan helt transparenta, isen.
Slidnäbbarna har vi undvikit att nämna. Dessa vackra helvita fåglar kan närmast beskrivas som en blandning mellan höna och duva. De har märkliga matvanor; de livnär sig på att äta döda pingviner och andra kadaver, de pickar gärna i sig moderkakor från sälar och snor från sjöelefanternas näsborrar. Framförallt älskar de alla typer av bajs, både från artfränder, pingviner och från sälar. Som en ”bajs topp predator” är den naturligtvis något av en favorit hos oss.

Vinden tilltar, det snöar och regnar om vartannat. Albatrosserna är tillbaka och följer båten. Ett av de mäktiga lågttrycken är på väg över oss mot nordost.  Vi närmar oss Kap Horn, men eftersom vi fått vad vi tål när det gäller stormar kommer vi, istället för att ”runda hornet”, gira av mot Beaglekanalen.  
Konceptet ”researchers in residence” som Quark Expeditions lanserat är lysande. Som ett alternativ och komplement till nationella (och dyra) polarexpeditioner låter resebolaget forskare utnyttja logistiken ombord och komma till platser som annars varit i stort sett omöjliga. Detta ger inte bara ett mervärde för oss utan även för passagerarna och för reseföretaget. Dagligen får vi frågor om vår forskning och man visar ett stort intresse för hur vår insamling gått. Flera vill ta del av framtida publikationer som kommer ur projektet och undrar om vi inte omgående kan sjösätta nya projekt.

Som avslutning måste vi nämna Quarks personal ombord. De är enastående och uppvisar alla Shackletons fem mest önskade egenskaper för en lyckad expedition.