söndag 18 november 2012

The cougar


I morse när vi vaknade var skeppet täckt av snö. Under natten hade vi kommit in i Antarktis och nederbörden som faller bara måste vara snö. Efter några minuter utbröt ett snöbollskrig bland de yngre passagerarna. Innan det ens hade börjat hade någon surskalle i lyxhytterna klagat och så var det slut på det roliga. Vi äldre kunde bara stå och se på, förundras och känna en nostalgisk touch. Vad är det för fel på folk, när de klagar på något sådant?

Vi gör alla våra val som tar oss åt det ena eller andra hållet i livet. Några blir doktorer, några veterinärer, några biologer, andra säljer damskor och slutar som zodikaförare på antarktisexpeditioner. Steven från Kanada är kapten, men eftersom han ville ha mer tid för familjen utbildade han sig till lots. När båten lutar för mycket frågar vi Steven vad som är fel. Fel, det är inget fel säger han, jag skulle vara orolig om den inte lutade. Steven måste vara uppfödd på en avlägsen ö i norra Stilla havet, omgiven av björnar, fisk, stormar och båtar. Inte alls. Det visade sig att han vuxit upp i skogen med sin farfar som var kavalleriofficer.

Du förstår, sa han, när jag var liten gick jag ofta omkring i skogen. Min farfar var rädd att jag skulle bli tagen av en puma. En dag satte han sig ner stoppade han sin pipa i munnen, och sa: ”Did you know a cougar can follow you for miles through the woods and you´d never know he was there: you can turn around and you won´t see him, but he´ll be there.” And so he was….there, as I spent every trip through the woods with the cougar quietly in pursuit. Finally, when I set foot in the rowboat and scanned the beach behind me, I was free”.  Rädslan för puman förde honom genom skogen västerut till havet utanför British Columbia. Ett hav han aldrig kommer att lämna. En vackrare eller mer poetisk beskrivning av hur man gör sina yrkesval finns inte. Vi var skakade och mållösa. Steven är en av alla de fantastiska middagssällskap man möter på en resa som denna.

Vi närmar oss Antarktiska halvön. Stabilisatorerna är indragna för att de kan skadas av kringflytande is. Det kommer att rulla ordentligt i natt. Men i takt att vi kommit längre söderut har det blivit ljusare på kvällarna. Det är ju vår här nere. Förhoppningsvis kommer vi i land i morgon. Det skulle kännas bra efter fyra dagar till sjöss. Vi har inte Shackletons tålamod och stamina.