onsdag 2 januari 2013

Epilog

Ja, det var svårt att komma hem. Efter att ha levt i en kokong i tre veckor kastades vi abrupt tillbaka in i vardagen. Man blir en aning konstig av att leva som vi gjort. Återanpassningen skedde genom att rätta tentor, gå rond, ha patienter på mottagningen och röja i e-posten.

Röja och röja förresten. Min strategi är att indikera tusen inkomna och olästa mail och utan tvekan trycka på "delete".  Några häpnar, andra fasar. "Tänk om det är något viktigt". Visst, men viktigare är att jag under tre veckor slipper gå igenom alla förfrågningar, uppmaningar och önskningar som folk alltför lättvindligt med mail hasplar ur sig. Dessutom ramlar det hela tiden in nya mail som genast besvaras och åtgärdas. Helst igår.

I övrigt var de mellanmänskliga kontakterna det största bekymret. Med familjen gick det bra. De var trots allt glada att se mig. Men vad svarar man på förfrågningar från vänner och bekanta som "hade ni det bra i Antarktis, hur kallt var det och såg ni några isbjörnar?" Isbjörnar, kom igen.

Redan samma kväll vi satte fötterna på fosterjorden aktiverades laboratorieverksamheten. I ett under av logistik skulle proverna odlas enligt ett särskilt körschema för att inte förstöras för framtida analyser. Tack och lov har jag doktoraner som tänker. Själv blev jag en nyttig idiot, satte mig vid en labbänk och gjorde som jag blev tillsagd. Inte en tanke lyfte från min hjärna under de sex timmar det tog för att odla ut proverna på agarplattor. Min doktorand var glad. Han kallade det kvailtetstid med sin handledare. Vad han nu menade med det?

Vi har fått en del resultat som jag genast måste delge er. Totalt fick vi ihop 360 prover från ett tiotal arter.  I Ushuaia tog vi avföringsprover från 50 kelptrutar. Av dessa bar 30 ESBL-producerande bakterier. ESBL är en gen som gör att bakterien kan bryta ner moderna antibiotika som vi använder för att behandla svåra urinvägsinfektioner, lunginflammationer och blodförgiftningar. I övriga prover tagna på Falklandsöarna, Sydgeorgien och på Antarktiska halvön kunde vi inte hitta ESBL producerande bakterier.

Dessutom hittades i Ushuaiatrutarna sju salmonellavarianter. Samtliga dessa var kända sedan tidigare och ståtade, trots att de var tagna i Sydamerika med stolta tyska efternamn. Vad sägs om Salmonella Heidelberg, S. Brandenburg, S. Scwarzengrund och S. Belem? Det är tur att ni kära läsare inte är konspiratoriskt lagda.
Sammantaget visar dessa synnerligen preliminära resultat att fåglar smittas av ESBL och andra otäcka baggar främst via kontakt med avlopp, soptippar, djuruppfödning och andra vackra företeelser i vår urbana värld.  I Antarktis är fåglarna lika rena som den omgivande snön.

Som final kommer den utlovade länken till späckhuggar vs. krabbätarsäl filmen som utlovats. Mycket nöje.

http://www.youtube.com/watch?v=ZDWL2w8Rw7E








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar